namengud

Jag gillar Hanna. Jag vet inte riktigt varför. Jag bara gillar Hanna Hellquist. Jag önskar att jag var kompis med henne, att hon sms:ade mig då och då, att hon ringde och frågade om vi skulle ta en cigg tillsammans eller bara hörde om jag hade lust att åka till Värmland över helgen. Såklart! skulle jag svarat. För det hade alldeles säkert blivit trevligt. Jag skrattar ju åt henne, hejdlöst, så förhoppningsvis hade hon skrattat åt mig med. Kanske inte hejdlöst, men ett kontrollerat flin hade jag nog fått henne att brista ut i, om än kontrollerat. Det känns faktiskt som att det inte hade gjort något, att jag skrattade hejdlöst och hon kontrollerat. Hon får vara roligare än jag, det är helt okej, för det är ju Hanna.
Så gillar vi katter båda två. Det är alltid roligt att prata med folk som gillar katter. Det skapar ett omedelbart band, ett starkare band än mellan hundfolk. Det finns helt enkelt inte lika mycket saker att prata om när det kommer till hundar. Heja katter!

Så Hanna, om du inte har nåt för dig nångång så hör av dig. Det behöver inte bli konstigare än att "äh, vi träffades på nätet".

/C